Satte mig precis ned efter att ha stått och målat i åtskilliga timmar. Har inte bestämt mig om jag är färdig eller ej - måste betrakta min skapelse mer noggrant. Nu lyssnar jag på relax+piano+musik och Eva Dahlgren. Älskar att höra 90-tal. Tar mig tillbaka till när jag var barn och bara lekte hela dagarna. Jag byggde kojor överallt och ingenting var omöjligt. Dagis var det bästa jag visste och jag käkade gröt till frukost varenda morgon utan att tröttna. Jag har alltid tänkt mycket och haft ett stort samvete.  Jag minns att jag skämdes och mådde dåligt om jag varit dum eller gjort något fel så någon fröken sa till mig på dagis. Jag minns så väl att jag tyckte att varför måste jag, jag menar jag, vara ute och leka? Varför får jag inte bara gå in? Som att jag var en vuxen i ett barns kropp. Haha! Så tydliga minnen när jag stod där på bron en kall vinterdag och surade över att jag var tvungen att vara ute. Jag minns tillochmed tiden då jag var tvungen att sova middag. Den lyxen skulle jag gärna vilja ha nu! Ibland vill jag bara skriva ned allt om min barndom jag minns, så att inget försvinner. Det har trots allt gjort en till den man är idag. På både gott och ont. Nåja. Nu ska jag återgå till att betrakta min målning med en massa dagisfärg. Ett enda virrvarr. Tror jag ska göra en dagistavla som mitt nästa projekt.