Idag insåg jag för helt ärligt första gången att man bara lever en enda gång. Det har liksom aldrig gått in hela vägen förut. Man ska inte göra sådant som inte får en att må bra. Man måste säga ifrån om det inte känns bra. Jag kände verkligen att när jag är 60 ska jag verkligen inte ångra ett endaste litet dyft av livet. Särskilt ska jag inte sitta och ångra sådant jag aldrig gjorde.

Det kan tyckas underligt att jag som är 20 år ligger och funderar så långt fram, men jag kan inte låta bli? Min farmor sa för ett tag sedan " jag har slutat längta till fredagarna, för varje fredag är man närmare döden". Först fick jag ångest. Sen funderade jag. Hon hade ju rätt. Jag är verkligen så att jag går och längtar till saker - och glömmer bort dagarna där emellan lite. Sen är jag en smula lat och trött i mig själv, men endå.

Nä, det har vart en lång dag. Nu ska jag sova. Ha det fint!