So close no matter how far.
Ja. Då var en dag avklarad utan mitt lilla hjärta. Men det börjar att gå bättre och bättre iallafall. Veckorna går himla fort, även fast det finns en del dryga stunder. Haha! Hatar när R är borta och all den där fina kvalitetstiden på vardagskvällarna bara försvinner. Men jag vet; det är verkligen nyttigt att vara ifrån varandra också. Man får inte glömma att man faktiskt är 2 olika individer. Jag märker att jag blir "starkare" för varje vecka som går, och jag har till och med börjat med att laga mat ganska ofta. Det i sig är en stor bedrift för mig. Blir så stolt över mig själv när jag står där vid spisen och fixar och donar med musiken i öronen. Nu har jag ju också gjort det finare i köket, så nu kanske det blir ännu roligare att vara där... Nä, men man kan ju försöka. Haha!
Idag under förmiddagen mådde jag himla dåligt fysiskt, så jag gjorde inte så mycket mer än städa,vila och bada. Men sen mådde jag bättre igen så då tog jag tag i en påse med tvätt- har undvikit tvättstugan den senaste tiden, blir bara så förbannad varje gång jag går dit. Är det inte det ena så är det minsann det andra. Har varit så nära att skriva riktigt arga lappar att banka upp på dörrjäveln där nere i källaren - mer än en och två gånger. Men sen har jag andats ur min frustration och försökt att tänka på annat, men visst är det tråkigt med vuxna människor som har noll respekt för andra medmänniskor? Och det gäller även i andra sammanhang.
Nåja, vart var jag? Jo - jag har hjälpt min bror med tapetval idag, sen har vi umgåtts hemma här; kollat tv, inredning och käkat glass. Joels flicka var också förbi och sa hejdå, för hon ska på studentkryssning imorgon! Åh, ja, det var 2 år sedan nu. Tiden går fort.
Nu ligger jag mest och mår bra. Lyssnar fin musik och är glad för alla fina människor som finns i mitt liv. Sov gott fina människor!
Kommentarer
Trackback
